Just nu står hjärnan still och jag kommer inte på så många pinsamma ögonblick men jag kan lova er att jag precis som ni övriga har en hel del.
Det enda jag kan komma på är när vi gick i 4:an (vet att det var länge sedan men vad göra när minnet sviker). Idag känns det inte så pinsamt men just då minns jag att det var hemskt. Det var ett av de första discona jag gick på i 4:an och jag och en kompis skulle sätta oss vid sidan av dansgolvet. Då gjorde hon den där klassikern (utan att det var mening) då man drar undan stolen när någon ska sätta sig. Grejen var den att jag skrek till när jag helt plötsligt satt på golvet istället för stolen och jag minns det som att hela dansgolvet stannade upp och stirrade på mig, men det var säkert bara några få som stod närmast som märkte det hela. Hur som helst så ville jag bara sjunka genom golvet just då. När man var på disco och var minst var det viktigt att verka större och inte "ramla" på golvet.
4 kommentarer:
Förlåt! :D
Är det Johanna som hittat hit? Va skoj!=) Hoppas allt är bra med er.
Jodå, och gissa om jag drog på smilbanden då jag läste om detta ögonblick! Det blev verkligen tokigt, du var arg som ett bi tror jag? Men oj vad vi skrattade sen, visst? Jag minns det så väl att det inte var meningen, jag (vi) hade bara sikte på den där stolen!
Haha ja kan tänka mig att du lov. men det var det första/enda jag kunde komma på. Ja och så här i efterhand så var det ju inte så farligt även om jag upplevde det så just då.
Skicka en kommentar